1. Informera patienten ingående om relevanta anatomiska och fysiologiska förhållanden, om sjukdomens orsaker och verkningar, och om sjukdomens kroniska natur. Ge patienten möjlighet att ställa frågor och få dem besvarade. Om patienten använder sprayläkemedel bör hans/hennes teknik vid sprayanvändning kontrolleras.
2. Montera ett motstånd i det blå munstycket (inandningsmunstycket). Håll masken tätt över näsan och munnen. Andningen skall vara jämn, inte forcerad. Sjukgymnasten kan med hjälp av en hand över epigastrium kontrollera att mellangärdet arbetar vid inandningen.
3. Vid utandning dras epigastriet in, vilket gör att mellangärdet får optimal position för den påföljande inandningen. En utandningsmotstånd på 3,5-4 mm underlättar detta (monteras i det vita munstycket).
4. Inandningsmotståndet (i det blå munstycket) bör ligga under maximum under hela träningsperioden. När patienten kan använda RMT-satsen utan ansträngning i två minuter ökar man motståndet genom att byta till närmast mindre motstånd. Om patienten har svagt eller skadat mellangärde kan de andningsstödjande musklerna användas en eller två gånger under ett träningspass på två minuter.
Kontrollera behandlingsresultatet fortlöpande. Kontrollera patientens aktivitetsradie med hjälp av trappgång, fysisk undersökning eller ergometricykel. RMT-behandlingen bör komplementeras med ett enkelt träningsprogram för att öka styrkan i fotens, benets, nacken och skuldrans muskler.
5. Patienten måste träna med sin RMT-sats tre gånger per dag, 10 minuter åt gången, uppdelat på fem tvåminuterspass. Inandningsmotståndet bör justeras var fjortonde dag under de första sex veckorna, och därefter en gång per månad. Det optimala behandlingsresultatet bör uppnås efter omkring 3 månader. Därefter bör patienten kunna upprätthålla behandlingsresultat på egen hand.
6. Anpassa utgångsläget för RMT-träningen individuellt för varje patient. Kontrollera dock att kroppen hålls upprätt, så att mellangärdets rörelse inte hindras mer än nödvändigt.